Vägen vidare till återhämtning

Förr såg man på allvarliga psykiska problem som kroniska – livslånga och obotliga. I dag är den bilden på väg att ändras. Nu belönas projektet Återhämtning från svåra psykiska tillstånd för sitt arbete med att sprida kunskap och bidra till attitydförändring.

På Arvsfondsdagen tog två av personerna bakom projektet, Alain Topor, psykolog och forskare och Jan Olof Forsén, förbundsordförande i RSMH, emot priset 2008 års Guldkorn. Alain Topor menar att det är nödvändigt att komma ifrån den kroniska stämpeln på psykiska sjukdomar.
   – Det går att återhämta sig från svåra psykiska sjukdomar. Under projektet har jag gång på gång slagits av beundran över människor som klarar av sina liv och går vidare.

Under de senaste decennierna har återhämtningsforskningen sökt svaret på hur människor med svåra psykiska problem har kommit tillbaka till livet. Nu har man börjat fråga dem som har unik kunskap, nämligen personer med egen erfarenhet av psykiska problem. Att se dem som experter på sin egen ohälsa och återhämtning är Återhämtningsprojektets grundtanke.
   – Vi som arbetar med det här har trott att vi vet vad problemet är och vilken behandling som är den bästa. Ingen har varit intresserad av att de sjuka ska börja ställa sina egna diagnoser, berättar Alain Topor.
   – Det är bara vi som har varit på månens baksida som vet hur det ser ut där, förklarar Jan Olof Forsén.

Många vill helst glömma

Som grund för projektet har man gjort djupintervjuer med människor som har återhämtat sig från allvarliga psykiska problem.
   – Vi ville ta reda vad som gör att vissa faktiskt frisknar till. Hos patienterna finns erfarenhet att ta del av, säger Alain Topor. Men ett av problemen, som vi stötte på, var att de som har erfarenheter av sjukdom helst vill glömma vad de har upplevt.

De 30 personer som intervjuades fick berätta om vad som hjälpte dem att bli bättre.
   – En av de viktigaste sakerna är hoppet. Att man själv har hoppet att tillfriskna och att det, när man tvivlar, finns andra, de som behandlar och anhöriga, som håller det hoppet uppe.  Relationer har visat sig vara viktigare än metoderna.

Analysen av djupintervjuerna visar att återhämtning är en komplex och individuell process, med några återkommande gemensamma faktorer, som har utvecklats till grundpelare för återhämtning från psykiska besvär. Det handlar om individen själv, sociala faktorer, andra människor och en ny identitet. Detta är till stor del områden som inte är ödesbestämda utan något vi gemensamt i samhället kan påverka, vilket är hoppfullt.
   – Vi som har drabbas av psykisk sjukdom är som alla andra, men med lite inre problem, säger Jan Olof Forsén. Vi ska inte låsas in. Vi måste våga visa oss, inte skämmas utan våga berätta och möta människor.  Det finns gott om fördomar om psykiskt sjuka och vi har också gott om fördomar om oss själva.

Man måste ha något att vakna upp till

De djupintervjade personernas livsberättelser blev, tillsammans med tidigare återhämtningsforskning, grunden för en omfattande informations- och utbildningssatsning. Projektet har omfattat allt från webbplats till publikationer, filmer och konferenser. Framför allt har man satsat på studiecirkelverksamhet och utbildningar för brukare och personal i hela landet. Drygt 60 studiecirklar har genomförts under projekttiden, från Boden i norr till Kristianstad i söder.

Studiecirklar, skriftligt material, filmer och hemsidan används fortfarande, efter att projektet avslutats. Nu pågår ett annat arvsfondsprojekt, som bygger på erfarenheter från Återhämtningsprojektet; Öppna vägar till arbetsmarknaden för personer med psykisk ohälsa. Det är viktigt att den som har blivit frisk har ett vettigt boende och ett arbete.
 – Man måste ha något att vakna upp till, säger Jan Olof Forsén.