Ego Nova – en hjälp ur ätstörningar och självskadebeteende

Projektet Ego Nova har under tre år drivits av föreningen SHEDO med syftet att bidra till att förebygga kombinationsproblematiken av självskadebeteende och ätstörningar samt att öka kunskaperna på området och verka mot fördomar och stigmatisering.
Senast uppdaterad: 10 maj, 2017 - 13:56

Ego Nova avslutades som arvsfondsprojekt under 2016, men lever i dag vidare utan Arvsfondens stöd genom att verksamheten drivs i föreningen SHEDOs egen regi med finansiering från Nationella Självskadeprojektet.

Vi bad Conny Allaskog, projektledare för Ego Nova, att svara på några frågor och berätta mer om projektet och hur de gjorde för att lyckas så bra.

Vilka är de viktigaste resultaten som projektet har uppnått?

Vi tog fram en bok om självskadebeteende som heter "Ibland finns det inga enkla svar - en bok om självskadebeteende och ätstörningar". Den boken har i dag spridits i över 50 000 exemplar till drabbade, anhöriga och professionella runt om i Sverige.

Vi tog också fram ett föreläsningsupplägg där personer med egen erfarenhet av tidigare självskadebeteende och/eller ätstörningar föreläser för skolor, psykiatriverksamheter och andra som möter drabbade och anhöriga. Sedan 2013 har vi föreläst för cirka 20 000 personer och i dag finns 25 aktiva föreläsare runt om i Sverige, samt sju målgruppsanpassade föreläsningsupplägg som används för att utbilda nya föreläsare och också kvalitetssäkra den information som SHEDO sprider.

Vi har också tagit fram två filmer samt teaterpjäser på temat självskadebeteende och ätstörningar.

På vilket sätt lever projektet vidare i dag?

På alla sätt men enkelt uttryckt:
Genom att projektets verktyg i form av bok och filmer fortfarande sprids. Genom att projektet fortfarande utbildar föreläsare och samordnar föreläsningar runt om i Sverige. Och genom att projektorganisationen, medarbetarna och referensgrupperna fortfarande finns kvar och är aktiva.

Hur gjorde ni för att säkra projektets överlevnad efter att pengarna från Arvsfonden tog slut?

Vi arbetade aktivt med att skapa samarbeten under projekttiden och också med att använda breda referensgrupper med deltagare från centralorganisationer som blev såväl bollplank som "ambassadörer" för projektet. Exempel på centralorganisationer som vi samarbetade med är SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), Sveriges skolsköterskeorganisation, SVEA (Elevrådsorganisation) och Studieförbundet Sensus.

Vi skapade också ett behov av det som projektet tog fram under projekttiden och lyckades därefter förhandla fram överenskommelser med större organisationer vilket ledde till fortsatt finansiering.

Har du några bra tips till andra projekt för hur de ska lyckas med sin överlevnad?

Mina bästa tips är att arbeta aktivt med att skapa samarbeten och fråga större organisationer efter input. Berätta om ert projekt i alla möjliga lämpliga och relevanta forum. Skapa ett behov av det som projektet tar fram. Arbeta parallellt med att ta fram material och den kommande implementeringen, båda är lika viktiga!

Vad är ditt bästa minne från projektet?

Oj, finns så många! Ett av de bästa var när vi medverkade på en nationell konferens om självskadebeteende och vi precis hade skrivit boken "Ibland finns det inga enkla svar". När vi tittade ut i salen och såg att alla de 400 deltagarna fått vår bok och satt och bläddrade i den. Känslan av att något vi tagit fram i vårt projekt hade fått sådan spridning!

Ett annat fint minne är när vi fick beslutet från Arvsfonden och jag berättade för styrelsen att vi lyckats få igenom vår ansökan. För oss i SHEDO blev Ego Nova vårt stora genombrott och genom Ego Nova fick vi möjlighet att ta fram ett material som fortfarande används i föreningen och som har växt och växt, och också blivit början på att föreningen har fått ett nationellt erkännande som en viktig aktör på området psykisk ohälsa.