- Det finns inte riktigt tid för lek och känslor i skolans värld. Inlärning är det viktigaste och resten av kroppen får inte vara med på samma sätt som under förskolan, menar Isabelle Uskali Wassler. Hon är en av ”SEE Learning”- projektets handledare och mindfulnesslärare som är verksam i Stockholm.

Isabelle har saknat ett sätt att jobba med känslor och relationer i sin tidigare roll som lärare. Med ”SEE Learning” som metod upplever hon att det finns ett sätt att vägleda lärare som vill jobba mer med skolans värdegrund, eftersom den leder till nya djupare tankar och frågeställningar, menar hon.

- Vänlighet är inte självklart för alla elever - vad är snällhet- hur kan det göras praktiskt? Hur kan respekt se ut?

”SEE Learning” utgår från 8 kapitel med praktiska övningar som syftar till att barn ska bli bättre på att ta hand om sig själva och andra, hantera känslor, tankar och stress. I dag används metoden som arbetsverktyg i ett 30-tal länder världen över. Sedan förra hösten pågår arbetet med ett par pilotklasser i svenska skolor. Isabelle Uskali Wassler och kollegan Maria Englund fungerar som handledare i projektet.

Maria beskriver arbetet med ”SEE Learning” som ett sätt att träna på den medkänsla som alla har. Det första klasserna får göra är en överenskommelse för att skapa trygghet i klassrummet. Sedan får de testa olika scenarion som ska hjälpa till att sätta ord på känslor - hur känns det när någon är snäll? Hur känns det inuti när man är dum mot någon? På så sätt kan elever och lärare skapa ett gemensamt språk som kan användas för konflikthantering.

- Det här handlar om att hitta ett arbetssätt som lärarna själva jobbar vidare med i sina klasser. Den biten är viktig, att lärarna själva ser hur de kan jobba vidare med det, säger Maria, som handleder klasser i Varberg, Uppsala och Åre. Hon understryker att både elevers och lärares delaktighet är väsentlig för att säkra metodens utveckling.

- Vi involverar även barnens föräldrar. De får hem ett ”föräldrabrev” inför varje nytt kapitel i metoden så att de också ska kunna vara delaktiga.

Hittills upplever de att de flesta varit väldigt positivt inställda till arbetet.

- Till en början var den största utmaningen lärarnas tid, att hitta lösningar som fungerar för dem. I vissa fall har vi fått spela in föreläsningar, men vi förstår hur skolvärlden fungerar och har hittat sätt att anpassa oss.

Inför det andra projektåret som arvsfondsprojekt är förhoppningen att pilotklasserna kan sprida sina erfarenheter ytterligare.

- Vi hoppas att fler skolor och skolledare ser vikten av det vi gör och kopplingen till inlärning. Kanske behöver psykisk hälsa bli ett eget ämne bland andra ämnen i skolan, menar Isabelle och Maria.

Läs mer om projektet "Mindfulness, etik och medkänsla för förebyggande av stress och psykisk ohälsa i svenska skolor"