Filmerna ska visas på äldreboenden och öppna träffpunkter för att inspirera fler äldre att berätta om sitt liv. Minskad ensamhet, bättre hälsa - och att få se sitt eget värde - är några av vinsterna.

– Vi lever en så kort stund på jorden. Många jag träffar önskar att få lämna ett avtryck i livet, men många lämnar ju inga avtryck alls. Därför är det så fint att äldre får utrymme att berätta om sina liv i våra filmer, säger Anna Stavréus som är projektledare på Studieförbundet vuxenskolan och driver projektet.

Anna beskriver hur ett gruppsamtal kan börja med någon som berättar att han jobbade som snickare följt av reflektionen: ”… och vi hade det väldigt tufft hemma…”. Då har samtalet lett in på det som kallas existentiell hälsa, vilket också är en del av projektet.

– När man är 85 år eller äldre är det vanligt att tappa livsgnistan - vad är jag här för? Att då få diskutera hur jag hade det i yrkeslivet kan vara ett sätt att berätta utan att det blir personligt. Det handlar om att få se sitt eget värde, att man har gjort en massa bra i livet som man också vill förmedla vidare till barnbarnen.

Vad tycker deltagarna om att filma och intervjua varandra?

– Igår sa en person: ”Det är så skönt att få utmana sina gränser det behöver man göra hela livet” och alla känner nog att det är en utmaning. Många är lite oroliga för att filmas och filma och tycker det känns läskigt och nytt. Filmerna görs ju med mobilerna. Men ganska snart förstår gruppen att man inte behöver kunna allt. I Aneby till exempel har gruppen hittat sina roller: två filmar, några andra intervjuar och någon skriver. Sen finns jag med och stöttar i processen, säger Anna.

Vad är det roligaste med projektet?

– Främst att vi ser att detta ger bättre hälsa bland seniorerna. Många tycker också det är trevligt att ge sin historia vidare till barnbarn. De vill inte att barnbarnen ska slänga gamla foton, men en film som förklarar slänger man inte! Och alla fina samtal jag får ta del av, engagemanget. En dam jag träffade på Friskis i Jönköping fick höra om projektet, då sa hon: ”Ja, jag är ju 89 år så i och för sig kanske jag hinner dö, men om jag lever - då vill jag vara med!”.

Mer om projektet