– Det här är ett nytt sätt för oss att arbeta där unga själva söker och driver fram ny kunskap. Det traditionella sättet att arbeta bekräftar ofta de bilder vi har av historien, nu vill vi öppna perspektiven för de oväntade eller osynliggjorda berättelserna genom ungas egna initiativ, säger Gunilla Stenberg, museichef Hälsinglands museum.

Genom att röster som inte tidigare hörts eller beaktats nu involveras och synliggörs breddas skildringarna av livet runt gårdarna och nyanserar därmed den etablerade bilden. I första hand kommer de unga i projektet att representera någon av våra nationella minoriteter och/eller personer med funktionsnedsättning.

– I den traditionella hälsingegårdsberättelsen finns inga representanter för marginaliserade grupper, trots att det fanns viktiga roller och områden där minoriteter var verksamma, säger Gunilla Stenberg.

En metodhandbok ska tas fram och sedan spridas till institutioner och föreningar inom kulturarvs- och utbildningssektorn. Efter projekttiden inlemmas arbetsmodellen i museets verksamhet. Den nya och breddade kunskapen om världsarvet infogas i kulturarvsinstitutioners samlingar och utåtriktade verksamheter.